Sovjets ledare Mikhail Gorbatsjov anländer till Washington DC för tre dagars samtal med president George Bush. Toppmötet handlade om frågan om Tyskland och dess plats i ett föränderligt Europa.

När Gorbatsjov anlände till detta andra toppmöte med president Bush var hans situation i Sovjetunionen farlig. Den sovjetiska ekonomin, trots Gorbatsjovs många reformförsök, nådde snabbt en krispunkt. Rysslands kontroll över sina satelliter i Östeuropa varodera snabbt och till och med ryska republiker som Litauen strävade efter självständighetsvägar. Vissa amerikanska observatörer trodde att Gorbatsjov i ett försök att rädda hans kämparegim skulle kunna försöka få karriär med hårda linjer i det ryska kommunistpartiet. Denna förutsägelse tycktes bekräftas av Gorbatsjovs beteende vid toppmötet i maj 1990. Huvudfrågan vid toppmötet var Tyskland.

I slutet av 1989 förlorade kommunistpartiet i östra Tyskland snabbt sitt grepp om makten; Berlinmuren hade fallit ner och krävde demokrati och återförening med Västtyskland i överflöd. När Gorbatsjov och Bush träffades i maj 1990 planerade ledare i Öst- och Västtyskland planer för återförening. Detta ledde till frågan om ett enhetligt Tysklands roll i Europa. Amerikanska tjänstemän hävdade att Tyskland borde bli medlem av Nordatlantiska fördragsorganisationen (Nato). Sovjeterna motsatte sig bestämt detta, rädd för att ett återförenat och pro-västra Tyskland kan vara ett hot mot den ryska säkerheten. Gorbatsjov indikerade sin otålighet mot USA: s argument när han förklarade strax före toppmötet att "Väst har inte gjort mycket tänkande," och klagade över att argumentet om tyska medlemskap i Nato var "ett gammalt rekord som fortsätter att spela samma ton igen och igen."

Toppmötet i Gorbatsjov-Bush avslutades efter tre dagar utan tydligt avtal om Tysklands framtid. Rysslands pressande ekonomiska behov ledde dock snart till ett genombrott. I juli 1990 lovade Bush Gorbatsjov ett stort ekonomiskt stödpaket och lovade att den tyska armén skulle förbli relativt liten. Sovjetledaren tappade sin motstånd mot det tyska medlemskapet i Nato. I oktober 1990 återförenades östra och västra Tyskland formellt och gick därefter in i Nato.