John W. Hinckley, Jr., som den 30 mars 1981 sköt president Ronald Reagan och tre andra utanför ett hotell i Washington, D.C., befanns inte skyldiga till mordförsök på grund av vansinne. I rättegången hävdade Hinckleys försvarsadvokater att deras klient var sjuk av narsissistisk personlighetsstörning, med hänvisning till medicinska bevis och hade en patologisk besatthet med filmen från 1976 Taxichaufför, där huvudpersonen försöker att mörda en fiktiv senator. Hans advokater hävdade att Hinckley hade sett filmen mer än ett dussin gånger, var besatt av huvudskådespelerskan, Jodie Foster, och hade försökt att återaktivera filmens händelser i sitt eget liv. Filmen, inte Hinckley, hävdade de framgångsrikt, var den faktiska planeringskraften bakom händelserna som inträffade den 30 mars 1981.
Den dagen, framför Washington Hilton, hade Hinckley avfyra sex skott mot presidenten och slog Reagan och tre av hans skötare, inklusive presssekreterare James Brady, som sköts i huvudet och lidit permanent hjärnskada. Presidenten sköts i vänster lunga och .22-kaliberkulan missade just hans hjärta. I efterdyningarna blev Hinckley övermannad och fäst vid en vägg, och president Reagan, som uppenbarligen inte var medveten om att han hade skjutits, fördes in i sin limousine av en Secret Service-agent och rusade till sjukhuset. Presidenten gick bra och efter 12 dagar på sjukhuset återvände han till Vita huset.
John Hinckley bokades på federala anklagelser för att ha försökt att mörda presidenten. Han hade tidigare arresterats i Tennessee på vapenklagor. Domen från juni 1982 om "inte skyldig på grund av sinnessjukdom" väckte en omfattande allmän kritik, och många var chockade över att en presidentsmorder skulle kunna undvika att hållas ansvariga för hans brott. På grund av sitt uppenbara hot mot samhället placerades han dock på St. Elizabeth's Hospital, en mentalinstitution. I slutet av 1990-talet började Hinckleys advokat hävda att Hinkleys psykiska sjukdom var i remission och därmed hade han rätt att återvända till ett normalt liv. Från och med augusti 1999 fick han tillsyn över dagsturer utanför sjukhusområdet och fick senare besöka sina föräldrar en gång i veckan utan tillsyn. År 2019 släpptes han helt.
