Den här dagen 1782 mördade 160 militärister i Pennsylvania 96 kristna indianers 39 barn, 29 kvinnor och 28 män genom att hamra sina skalar med korgar bakifrån när de knäar obeväpnade, ber och sjunger i deras Moravian Mission på Gnadenhuetten i Ohio-landet . Patrioterna staplade sedan sina offerkroppar i missionsbyggnader innan de brände hela samhället till marken. Två pojkar lyckades överleva, även om en hade tappat hårbotten för sina angripare. Även om milisisterna hävdade att de sökte hämnd för indiska raid på deras gränsbosättningar, hade indianerna som de mördade inte spelat någon roll i någon attack.
Denna ökända attack mot icke-stridande ledde till en förlust av tro på patrioterna av deras indiska allierade och repressalier på patriotiska fångar i indisk vårdnad. Indianerna återupplivade praxis med ritualiserad tortyr, som avbröts under sjuårskriget, på de män de kunde fånga som hade deltagit i Gnadenhuetten-förföljelsen.
Även om moravierna och deras indiska konvertiter var pacifister som vägrade döda under några omständigheter, fann de andra sätt att hjälpa patriot-orsaken. Liksom andra indiska allierade som vägrade att döda andra indier, hjälpte de patrioterna genom att arbeta som guider och spioner. De tyska moraviska missionärerna försåg också amerikanerna med kritisk information, som de senare arresterades och försökte av briterna.
Inget av detta skyddade indierna när 160 medlemmar i Pennsylvania-milisen beslutade att agera som domare, jury och böcker. Delaware-indianerna som de mördade var neutrala pasifister. Deras kristna missionärer hjälpte patriot-orsaken. Dessutom bodde de inte på det sätt som beskrivs som vilde av europeiska nybyggare, de var istället engagerade i europeisk stil bosatt jordbruk i sin missionsby. Det fanns ingen politisk, religiös eller kulturell rättfärdigande för milisernas oskärpa brutalitet under Gnadenhuetten-massakern; incidenten är tyvärr illustrativ för den anti-indiska rasismen som ibland trumfade till och med politiska allianser under den amerikanska revolutionen.
